På Centrum för vetenskapshistoria har en teknisk undersökning av de optiska parametrarna i ett berömt teleskop i Vetenskapsakademiens historiska samlingar utförts i samarbete med en expert från Dresden och en astronomihistoriker från Göteborg. Det är fråga om Dollonds akromatiska teleskop (KVA3233).
En akromatisk lins är ett linssystem som minskar effekten av så kallad kromatisk aberration genom att fokusera rött ljus och blått ljus i samma plan. Delvis inspirerad av ett teoretiskt genombrott av den svenske matematikern Samuel Klingenstierna (1698–1765), lyckades den engelske instrumentmakaren John Dollond (1706–1761) i slutet av 1750-talet, genom att kombinera linser av kronglas och flintglas, skapa en fungerande akromatisk lins. Dollond tog snabbt ut patent på lösningen, och familjen kontrollerade länge tillverkningen. Klingenstierna tilldelades senare ett pris från den ryska Vetenskapsakademien för sitt bidrag.
Teleskopet, som ursprungligen var ämnat för den engelsk kronprinsen, blivande George III, köptes 1760 av Klingenstierna och för att användas in undervisningen av den svenske kronprinsen, blivande Gustav III. Några år senare, 1764, såldes teleskopet vidare till Vetenskapsakademien för 2000 Daler. Pehr Wargentin (1717–1783), föreståndare för Stockholms Observatorium, kom under två decennier att använda teleskopet för de flesta av sina observationer, inte minst för sina omfattande undersökningar av Jupitermånarnas rörelser. Han vittnar återkommande om teleskopets synnerligen goda kvalitet.
Den optiska undersökningen som nu gjorts gav preliminärt vid handen att Dollond-teleskopets linssystem även efter mer än 260 år är av yttersta kvalitet och att linsens kurvatur, med tanke på när den tillverkades, är imponerade enhetlig.